Kapitel 2: Den fullkomliga kärleken

Den största goda gärning som kan göras för mänskligheten måste inledas med en kraftfull uppgörelse med den levande Guden. Vad jag menar är en andlig förvandling som är så omfattande att den passande benämns "pånyttfödelse", trots att överdriven användning har berövat uttrycket något av dess slagkraft.

Du kan skrida nedför kyrkogångar hela livet igenom, utan att för den skull bli gift. Det vet alla. Ändå har många, tragiskt nog, vandrat nedför en kyrkogång och därmed oriktigt dragit slutsatsen att de blivit pånyttfödda. Liksom med äktenskap är det själva förhållandet - inte någon ritual - som räknas. Andlig pånyttfödelse är resultatet av en livsförvandlande förening av två personer. Du kan mumla en syndares bön, ett helgons bön, böner av vilken sort det vara må; du kan gå med i den bästa församlingen, blöta ner dig med vatten, klunka nattvardsvin och se mer gudfruktig ut än en ärkeängel - allt detta utan att ha sett skymten av andligt liv. Ditt skådespel kan vara så övertygande att du t.o.m. lurar dig själv och förblir ovetande om att ditt liv saknar en hel dimension.

I stil och innehåll skiljer sig det här kapitlet helt från resten av boken, så om du är säker på att du redan har hela glädjen i daglig samvaro med Gud, kanske du skulle föredra att gå rakt in i bokens hjärta genom att hoppa över det här kapitlet och återvända hit senare. Jag vill inte att du förlorar intresset genom att uppehålla dig vid ämnen du redan är bekant med. För resten av oss är emellertid detta kapitel livsviktigt. Bokens fortsättning kan bara bli till hjälp om du omsätter det här kapitlet i praktiken. Jakten på drömmars uppfyllelse börjar här.