Vi tycks ha ett överflöd på tusentals människor som köar för 1800-talstjänster som till exempel predikan, medan djävulen nästan har monopol på moderna kommunikationsmetoder och praktiskt taget ingen söker all kunskaps Herre för ledning till sant innovativa sätt att porträttera Guds natur och budskap. Jag talar inte om jippon nu, utan kanaler för Guds storslagenhet, fria, som de gamla profeterna, från den mänskliga traditionens tvångströja; viljan att vara hängiven nog att framstå som den störste knäppgöken sedan Johannes skrev Uppenbarelseboken. (Johannes blev förresten inlåst innan han skrev sin bisarra bok. I vårt tidevarv skulle han låsts in efteråt. Det var icke-kristna som stängde in honom. Idag skulle det varit - nej, jag säger det inte.)
När vi ligger mindre än tio år efter resten av världen anses vi vara världsliga. När vi ligger ett århundrade efter anses vi vara 'föredömliga kristna'. Men om vi står i kontakt med den Tidlöse, vad kommer det sig då att vi inte ligger före världen?
En av lektorerna i psykologi på mitt universitet jämförde människor med olika djur. Det är ett tecken på låg intelligens, menade han, att alltid bete sig likadant i situationer som liknar varandra. Låt oss inte förolämpa den outtömliga källan av kreativ genialitet, självaste Skaperen, genom att antyda att han regerar slentrianmässigt. Han har ju inte ens skapat två identiska fingeravtryck.
Det finns delar av vår personlighet som kommer direkt från en Gud så högstående att hans gärningar överraskar oss totalt. Det är nästan oroande att ha en Gud som så sjuder av liv och kreativitet och personlighet att till och med de mest dynamiska av oss människor framstår som trista och likgiltiga i jämförelse. Vi skulle föredra att Gud var en maskin; lika kallt förutsägbar som en metallklump fångad i en enkel fysikens lag. Det vilar något betryggande över avgudar. Vi bär inom oss en önskan att forma en gosig teddybjörnsgud som säger 'Jag älskar dig' när vi trycker på rätt knapp och som aldrig stör oss genom att göra eller fråga efter något oväntat.
Från pärm till pärm visar Bibeln att Guds karaktär är underbart förutsägbar och hans metoder förundrande oförutsägbara. När Jesus helade någon kunde man exempelvis aldrig vara säker på om han skulle hälsa på, hela på avstånd eller inledningsvis helt ignorera den sjuke. Man kunde aldrig veta om han skulle tala till demonerna eller till sjukdomen, tala om synd eller om tro, välsigna, ställa frågor, spotta, lägga händerna på någon eller säga till den sjuke att tvätta sig eller sträcka på sig eller rulla ihop sin bädd eller gå till prästen. För att inte begränsa Gud till Jesu digra samling världsliga metoder vill jag berätta att resten av Skriften berättar om hur den Högste helar med hjälp av skuggor, näsdukar, olja, fikonpasta, benen från en död profet, en orm av koppar, att ligga på den drabbade, dopp i Jordan - och om du vill ha en komplett lista har du fortfarande inte fattat poängen. (Apg 5:15;19:12; Jakob 5:14; Jes 38:21; 4 Mos 21:9; 2 Kung 4:34; 5:10) För varje omöjliighet har den Allsmäktige oändliga möjligheter.
Så låt oss avstå från tanken att tjänsten måste anpassas efter våra futtiga tankar innan det kan glänsa av gudomlig storslagenhet. Låt oss hugga av repen och låta Gud uttrycka sin gränslösa kreativitet genom oss.
Vi är så bundna av traditionen att vi tror tjänande handlar om att apa efter. Om vi inte är kallade till en förlegad andrahandstjänst drar vi slutsatsen att vi inte är kallade alls. Var inte som en gam som cirkulerar över kadavret efter en utsliten tjänst när du kan vara en örn som flyger allt högre med Anden mot nya, fräscha uttryck för Guds storhet.
Jag känner mig som predikanten som efter en rörande predikan om synd blev tillfrågad hur han kunde veta så mycket om ämnet. Trångsynt? Min kam blir trubbig var gång jag kammar bena i mitt hår. Lössen vinglar enkelriktat över mitt kranium.
Varje människas medvetande är fastkedjat i etablerad praxis och sed. Allt som skiljer oss åt är längden på våra koppel.
Om David Livingstones djupt troende far hade lyckats påverka sin son, hade David aldrig satt sitt outplånliga spår i mänsklighetens historia. Hans far, som var övertygad om att böcker om resor och naturvetenskap inte gick att kombinera med kristen tjänst, försökte hindra David från att läsa något annat än teologiska verk. Under resten av sitt liv följdes han hack i häl av kristna som ville binda honom til en mer konventionell uppgift. Han blev tvungen att deklarera, 'Så fast övertygad är jag att det är Guds vilja ... , [att] jag ger mig iväg vem som än motsätter sig ...'
När William Wilberforce balanserade på gränsen till omvändelse antog han att han skulle överge politiken och bli pastor. Han skulle ha blivit en stor predikant, men hans barndomshjälte och fadersgestalt, John Newton, övertalade honom att inte göra det. Och miljontals med människor har blivit hjälpta genom det. Upphävandet av slavhandeln var bara en av de reformer som genomfördes av denne övertygade politiker som John Pollock benämnde 'västvärldens moraliska ledare'.
Efter att Cliff Richard blivit kristen, kände han att han borde lämna show business och undervisa i religion på heltid. Någon var insiktsfull nog att visa honom att han kunde tjäna vår behövande värld mer effektivt som popstjärna. Blir din hjärna till keso av detta? I mina öron låter det vettigt. Ur himlens synvinkel kan en sant Andeledd underhållare vara lika mycket en utvald Guds tjänare som en pastor, biskop eller missionär som backas upp av ett imponerande förtroende från kyrkan.
Ett moraliskt dilemma
Jag har gått för långt. Jag kan se hur du sitter och värmer dig vid brasan du gjort med denna bok. Ändå tänker jag kliva över gränsen eftersom mitt hjärta värker för den lilla grupp människor vars heliga uppdrag krockar med vår känsla för anständighet.
För att understryka att detta problem är verkligt använder jag särskilda exempel, trots att jag inte menar mig helt känna till Guds tankar om dem. Jag har svårt nog att urskilja min egen inriktning. Istället anammar jag Gamaliels visdom och vägrar kasta sten medan det fortfarande finns ett tvivel. Annars kanske jag ertappas med att hindra Guds verk. (Apg 5:34-39)
Vad skulle du tänka om en man som upplevde sig gudomligt kallad att tillbringa oräkneliga timmar med att se på hårdporr? Dr James Dobson är en sådan man, trots att han är helt övertygad om att pornografi är av ondo. (I sin kamp mot pornografin har Dobson sett mer och värre porr än många porrmissbrukare.) Ifrågasätter du Florence Nightingales kall att bli sjuksköterska? På hennes tid kanske du hade det. Då var sjuksköterskeyrket känt för stor omoral och dryckenskap. Simon Petrus brottades med sitt samvete innan han kunde predika för Kornelius. Andra kristna blev förskräckta. (Apg 11:2-3)
'Illasinnad, elak, vilseledd - förtjänar en bestraffning ...' skrev den Västindiska pressen om James Ramsay, en känslig kristen som hade upprört allmänhetens känsla för anständighet i alltför hög grad. Han hade gjort sig skyldig till 'de mest absurda fördomar,' dundrade man från England. Ramsay hade givit ut en bok där han föreslog att kanske slavhandeln var fel. Tidigare hade denne kyrkoherde haft mage att i gudstjänsten lägga till en bön för de svartas omvändelse. Församlingen blev rasande. En del lämnade lokalen. Kyrkorådet presenterad en formell protest mot Ramsays 'försummelse av pastoratet'.
Man kan inte lita på alla som tillägnat sig en 'högre moral'.
I ett drag som var lika djärvt och strålande som hans ursprungliga skapande av musiken, tog Händel en komposition som annars bara hade skänkt gåshud åt ett gäng feta kristna och gjorde den till en kanal som överöste de förlorade med Kristi varma kärlek. Ändå innebar också detta ett moraliskt risktagande.
Den första uppsättningen av Händels Messias hjälpte 142 personer ut ur fängelse där de satt till följd av skulder de inte kunde betala. Efterföljande konserter under Händels ledning blev till sådan hjälp för de fattiga att en författare skrev, 'Troligtvis har ingen annan kompositörs verk så omfattande bidragit till att lindra mänskligt lidande.' Denna komposition - av många trodd att ha gjort mer för att övertyga människor om Guds existens 'än alla teologiska böcker som någonsin skrivits' - presenterade dessutom Skriftens ord på ett mäktigt sätt för de okyrkliga. Jag skulle hylla detta sätt att framföra ett verk och vilja kalla det en magnifik prestation, men jag saknar den urskillningsförmåga som de kristna hade på Händels tid. Kyrkan degraderade honom för att han inte begränsat sina framföranden till kyrkobyggnadernas helgade domäner. Den för Amazing Grace kände John Newton ansåg detta 'sekulära' framförande av Händels Messias vara en sådan skandal att han sägs ha predikat varje söndag i över ett år emot det.
Liksom de gamla Fariséerna kan vi förfasa oss över hur våra andliga förfäder betedde sig - fast övertygade om att vi omöjligt skulle kunna bli så förblindade av religiösa fördomar att vi skulle opponera oss mot Guds verk och ändå göra felbedömningar av samma kaliber som gudfruktiga människor har gjort i tusentals år.
Jag förespråkar inte blind tolerans. Det är en av de villoläror som är på modet i våra dagar och till och med de bigotta Fariséerna tolererade felaktigt penningväxlarna i templet. Men vare sig de felade genom för hög tolerans eller för låg, gjorde de alltid samma grundfel: de lät de gällande reglerna i den egna gruppen ringa så starkt i öronen att de inte kunde höra Guds hjärta slå. Precis som vi var de säkra på att de aldrig kunde begå ett sådant misstag. Alltså; även om jag inte pläderar för obetänksam acceptans, vädjar jag om försiktighet - särskilt eftersom Guds första prioritering är att upplysa mig om hans vilja för mitt liv, inte om hans personliga ledning för alla andra.
Cristina, skrev en kristen månadstidning, låter Kristi ljus lysa i ett mörker som är så betryckande att det skys av så gott som alla kristna. Hon är ett stående inslag på en sexklubb. Nej, hon tar inte av sina kläder - hon gör samma nummer inför barn på cirkusar. Som Australiens ledande ormmänniska tar hon andan ur publiken genom att slå knut på sin kropp och inte på sin moral. På vad hon är övertygad om är Guds befallning, balancerar hon på helvetets brant och räddar själar ur satans käftar.
När jag såg denna imponerande artikel i en ledande kristen tidning antog jag att Cristinas vågade bedrifter, andliga styrka och framgång i att vinna själar hade gjort henne till en celebritet i kristna kretsar. Efter att i månader ha känt en ovanlig längtan att be för henne, gav jag till slut efter för min önskan att kontakta henne. Jag blev chockerad när Cristina medgav att hon kände sig förkastad av 98% av alla kristna och inte kunde finna en enda församling där hon kände sig accepterad. De gudfruktiga behandlar henne som en samarier, trots att hon ensam är nästa till mannen i rännstenen. Strategiskt placerad i satans mest omhuldade kvarter, visar Cristina kärlek till missbrukare, ber för stripporna, vittnar för transvestiter och skakar om avfallande kristna. Och ändå är det så få som stöttar henne i bön. Gud använder predikanter, sångare och kanske också sjuksköterskor, men en ormmänniska? På en strippklubb? Härnäst säger du väl att Gud kan hela sjuka med en näsduk, (Apg 19:12) förser tusentals människor med mat från en pojkes matlåda, eller blir till en man som fördöms av de religiösa ledarna för sin 'låga' moral ... (Luk 7:34,39; 11:15,38; 13:14)
Cristina kämpade i åratal med vad som tycktes vara Guds kallelse som brann inom henne - och mot de hinkar med vatten som välmenande kristna hävde över henne. Att utrustas med en sällsynt förmåga som utvecklats från fyra års ålder var inget bevis för att Gud ville att hon skulle fortsätta. Jesus kallade fiskare att försaka kunskaper som förfinats genom år efter år av erfarenhet.
Det är en skrämmande moraliskt trasselsudd. Jag skulle inte kunna gå in på Cristinas arbetsplats utan att bedröva Gud. Men Skriften undervisar om att en del saker inte styrs av orubbliga lagar utan av renheten i personens motiv och personlig ledning från den Högste. (Rom 14:1-23) Detta gäller dock bara för brytande mot regler av mänskligt ursprung - fastän sådana regler, liksom fariseiska lagar, kan utformas av välmenande kristna för att sätta upp en beskyddande häck kring Guds lag. Den fruktansvärt helige Guden skulle aldrig gå emot sitt skrivna ord eller smutsa ner sin fullkomliga renhet genom att kalla Dobson till lusta, Nightingale till dryckenskap, eller Cristina till omoral, även om kallelsen bärs fram av en flock med gloriaförsedda änglar i psykedeliska overaller. Inte heller skulle Gud utvälja dem till så svårhanterliga uppifter om de inte var ovanligt motståndskraftiga mot just den typen av frestelser de skulle möta.
Vi är ofta så medvetna om att synden är som en jäsande deg att vi glömmer Jesu undervisning om att Guds rike också är som en jäsande deg, som börjar med lite jäst och sedan sprider sig genom hela degen och förvandlar allt den kommer i kontakt med. (Matt 13:33) En kompetent kristen ute i Guds ärende är ett mycket större hot mot fienden än fienden är ett hot mot en Andeledd kristen. Det är dock en helt annan sak om en kristen vandrar utan mål eller i synd rakt in på fiendens planhalva.
Så trots att det alltid kommer att vara ovanligt och alltid ske under särskilda förhållanden, kan Guds ledning utmana människors moraliska kod - till och med en som har beskyddat miljontals kristna. Jag har mött ett moraliskt dilemma bara i att ta upp ämnet. Någon kan ta det som en ursäkt för självdestruktivitet och synd, men om jag inte säger något kanske någon annan krossar Guds ledning genom att anse sig vara heligare än Gud.
Vi måste böja oss ner för den Helige vars vägar inte är våra vägar. All vår glädje står att finna i hans perfekta vilja, ovsett om den krockar med mänskliga traditioner.
Gudagiven mångfald
Vi vet alla att mänsklighetens första tjänst bestod i nudistiskt trädgårdsarbete. (1 Mos 2:15, 25) Det fungerade bra. Det hade Guds välsignelse. Ändå hoppas jag att vi inte känner någon dragning att ta efter deras sätt att tjäna. Inte heller ser jag många människor som försöker organisera sin egen korsfästelse för att kopiera den mest kraftfulla tjänst jorden någonsin skådat. Så varför försöka stjäla någon annans tjänst överhuvudtaget? Vi skulle se lika löjliga ut som magra David när han försökte sig på en oplanerad kurs i att använda Sauls tunga rustning. (1 Sam 17:38-39)
Du är ett unik skapelse från Gud. Bara en dåre skulle vandalisera Leonardo da Vincis ovärderliga verk genom att försöka förvandla allihop till Mona Lisa.
Gud blir mest upphöjd genom hundra vanliga människor som är ärliga i att följa sin unika kallelse, inte av hundra imitationer av Billy Graham (eller Cliff Richard). Resultatet skulle mer exakt återge Guds mångfasetterade karaktär. Vår store Gud är komiker och domare; musiker och talare; en tjänare och en kung. Se bara på skapelsen: Gud är en konstnär, en ingenjör, en uppfinnare, en trädgårdsmästare. Han är biokemist, barnmorska, filosof, arbetare, arkitekt - tar listan någonsin slut?
Guds personlighet är så rik att där måste finnas åtminstone ett, om aldrig så litet, drag hos honom som du kan porträttera bättre än någon annan någonsin gjort - om du accepterar utmaningen i en sant Andeledd tjänst istället för en blek imitation av någon annans.
Precis som Jesu och Johannes Döparens livsstilar skilde sig enormt från varandra,(Matt 3:4; 11:18-19) borde det finnas en rik mångfald inom Kristi kropp. En skev bild av helighet och/eller överlåtelse leder ofta och olyckligtvis till gråtrist likriktning. Det är egentligen köttslighet - oförmåga att älska eller uppskatta någon som är olik oss. Mummade helgon är dagens melodi. Riktiga helgon fräter på hycklarnas näsor.
För att nå ut till de många olika sorters människor han mötte, gjorde Paulus sig till 'allas slav'. (1 Kor 9:19-23) Om Paulus som en enda individ kunde göra detta, föreställ dig den bredd som Kristi kropp i helhet skulle kunna uppvisa. Detta är möjligt bara om vi låter Anden ge näring åt vår individualitet. Kristna som önskar att de hade samma förmåga som andra är som näktergalar som suktar efter skönheten hos en påfågel eller högt svävande örnar som avundas strutsen dess starka ben. Men känner vi inte så allihop ibland?
Förakta inte den unika blandning av gåvor som den vassaste Hjärnan i universum skänkt dig. Sluta upp med att avundas andra deras uppgifter och börja söka klarhet i ditt eget kall. Om i dina ögon det kallet ser obetydligt ut bör du skämmas, inte över kallelsen, utan över ditt sätt att tänka!
Hemligheter
Den här boken är beströdd med illustrationer som till och med den mest förhärdade, världsliga person kan se är berättelser om framgång. Målet är att låta oss inspireras av dessa framgångar utan att förgiftas av hur de framgångarna nåtts. Framgång, ära och belöning är delar av slutmålet för varje Andeledd pilgrimsfärd. Den av Gud utstakade vägen mot det målet är däremot unikt för varje individ. För några av oss slingrar sig den vägen genom framgångar så uppenbara att de till och med erkänns på jorden. Vanligare är att det krävs en sådan fin, andlig urskiljningsförmåga för att upptäcka våra bedrifter, att de flesta helt ser förbi dem.
Apostlagärningarna är proppad med berättelser om Paulus, och Bibeln är full av hans brev, men om vad de flesta av apostlarna tog sig för efter pingsten säger Skriften ingenting. Förde Tomas evangeliet så långt som till Indien? Vi vet inte ens mycket om de som levde under stort tryck från omvärlden. Är det sant att Petrus när han led martyrdöden bad att få bli korsfäst upp och ner, för att han upplevde sig vara ovärdig en död som liknade Kristi död? For han någonsin till Rom? Hur fruktsamma var Barnabas missionsresor efter att han slagit upp samarbetet med Paulus? (Apg 15:39) Återfick Paulus sin frihet efter Apostlagärningarna så att han kunde uppfylla sin dröm att nå Spanien? (Rom 15:28)
Vad vi får veta är retsamt selektivt. Skriften bevarar de saker som är mest instruktiva, inte nödvändigtvis de saker som givit mest resultat. Det är farligt trångsynt att härav dra slutsatsen, att händelser och människor som Gud väljer att inte publicera inte betyder något.
'Herren kommer att låta andra äras och stå i rampljuset,' skrev den berömde missionären Hudson Taylor, 'och bevara dig dold och obemärkt, därför att han vill ha några särskilt utvalda, väldoftande frukter kvar när han återvänder och de kan bara växa i skuggan.'
I modern krigföring finns hjältar som är kända i hela världen och andra vars uppdrag är av så stor vikt att deras hjältedåd måste hemlighållas till efter kriget.
Vilken roll vår befälhavare än ger oss kan vi ändå låta oss sporras av de få historier som brytts med rubriker, utan att för den skull få för oss att våra triumfer måste se ut påsamma sätt. Kanhända är det så att offentligt erkännande är ett undantag i Kristi armé, men det kommer en dag då allt kommer att bli synligt.
Och den dagen tar aldrig slut.
Summan av kardemumman
Vi har avslöjat tre av fiendens effektiva lögner. Vi kan nu ge svar på tal med tre spännande sanningar:
1. Gud har i Kristus lyft oss så högt att närvaron eller frånvaron av en tjänst inte kan rucka på vårt oändligt höga värde. Guds leende lyser mot oss. Likt den stoltaste förälder yvs han över oss oavsett om vi är på väg mot missionsfältet eller minfältet.
2. Vi är skapta för tjänst. Vi är så älskade och vår Far så mäktig att om vi ger honom fullt svängrum kan inget avhålla oss från evig framgång.
3. Vår bedömning av värdet på en tjänst skiljer sig ofta flera ljusår från Guds. Om och om igen framhåller Skriften tjänster och människor som de flesta av oss föraktar. Vi tenderar att lovprisa ledarskap, dramatiska kallelser, berömmelse, likriktning mot förväntade normer och medfödd talang och använda sådana mått som hur många som nåtts eller om en person får ekonomiskt understöd från kyrkan eller ej. Vi upphöjer helt köttsligt några och talar nedsättande om andra. Precis som fienden vill att Guds heliga ska känna sig förkastade och oförlåtna, vill han att kristna med blomstrande tjänster ska känna sig misslyckade. Ett stort antal av oss är mer framgångsrika än vi vågar föreställa oss.
Sanningen helar och räddar oss från de plågsamma anklagelser som djävulen slungar mot oss. Jesu enda försvar mot lögnarens våldsamma angrepp i vildmarken var sanningen i Guds Ord. (Matt 4:3-11) Vi håller på att bygga oss en rustning av gudomliga sanningar för att bekämpa misströstan. Utan dem är till och med det starkaste helgon sårbart.
Det krävs mer än de sanningar som så långt har avtäckts för att stilla stormen inombords. Det kommer mer och fler av de frågor som hittills tagits upp ska redas ut ytterligare. Hur mycket av sanningarna i denna bok Herren skriver in i ditt liv beror dessutom på hur ofta du stänger boken för att be. Icke desto mindre har vi tagit tre stora kliv in på vägen mot sinnesfrid.
Jag uppmanar dig att i bön studera de skriftställen som citerats, särskilt i kapitel tre, tills de blir till en del av dig. Det är till stor hjälp att lära dig så många som möjligt utantill. Beväpnad med dem kan vi triumfera över depressioner och handlingsförlamning och gå in i den framtid fylld av utmaningar som så kärleksfullt planerats av vår Skapare. Vi ska göra succé.
Om någonsin en delfin föddes till att simma,
eller en oppossum att klättra,
eller en falk att flyga,
längtar du också till din uppgift.
Om en delfin någonsin kommer att simma,
eller en oppossum klättra,
eler en falk att flyga,
kommer du att få din uppgift.
More exciting webpages by Grantley Morris:
[Ministry of Music] [Handling Guilt] [Evangelistic Pages] [Is God using these sites?] [ More!]
Comments? Prayer Request?
netburst@net-burst.net Looking
forward to your mail!
(Please mention which of the web pages you are
referring to, and ensure your return E-mail address is
correct.)