Även i kristna sammanhang hör vi så mycket om att ha en positiv självbild att vi snarare tycks tro på egen kraft än på ödmjukhet. 'Negativa' vittnesbörd verkar dock inte ha lämnat men hos följande människor.
* 'Efter mig kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.' - Johannes Döparen. (Markus 1:7)
* 'jag är inte värd att du går under mitt tak' - officeren som berömdes för sin tro. (Matteus 8:8)
* 'Av mig själv kan jag inte göra något' - Herren Jesus Kristus. (Johannes 5:30)
* 'Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare - och bland dem är jag den störste.' (1 Timoteus 1:15)
'Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel.' (1 Kor. 15:9)
'Jag, den allra obetydligaste av alla heliga' (Ef. 3:8) - aposteln Paulus.
* 'Jag skriver till er angående rättfärdighet, inte för att jag menar att jag själv äger den...Ty inte heller jag eller min like, kan nå upp till visdomen hos den välsignade och förhärligade Paulus' - Polycarp, vördad biskop i Smyrna som dog martyrdöden 166 e. Kr.
* 'Jag, Patrick, en syndare, den otrevligaste och minste av alla de trogna och som väcker förakt hos många...' skrev en kristen som på 400-talet riskerade livet för att återvända till det ogudaktiga land han flytt undan slaveriet. Före sin död sägs han ha döpt över 100 000 irländare, grundat över tre hundra kyrkor och ändrat historiens gång.
* '[Jag är kallad] att vara en ny sorts dummerjöns' - Franciskus av Assisi.
* 'Jag är blott intet' - Madame Guyon.
* 'Åh, att jag finge... längta att få vara intet och att anse det högsta privilegiet att vara allas tjänare, men ingens huvud.' - George Whitefield.
* '... trots att jag är till föga nytta har jag ett nöje i att göra det lilla jag kan,' skrev en av kristendomens mest uppenbart framgångsrika, William Carey. 'När jag är borta,' sa han tolv år senare, 'säg inget om Carey. Tala istället om Careys Frälsare.'
* '[Jag är] den mest överskattade mannen i Amerika' - D. L. Moody.
* 'Jag har ofta funnit att den plats där jag fått se det mesta av min obetydlighet, uselhet, otro och lastbarhet har varit samma plats som skänkt mig välsignelse ...' - Charles Spurgeon.
* Efter att ha blivit presenterad som 'vår lysande gäst', svarade Hudson Taylor, 'Kära vänner, jag är den lysande mästarens lille tjänare.'
* 'Det är inte Mary Slessor som gör något utan någon helt och hållet utanför henne som använder henne så långt hennes lilla förmåga tillåter.'
'Jag är ... inte mer och ingen annan än den ovärdiga, icke lönsamma - men ytterst villiga - tjänaren till Kungars Kung.'
'Jag vet vad det vill säga att be under många och långa år och aldrig få ett svar ...'
'Jag lever inte upp till ens hälften av missionärslivets ideal. ... Vi är mycket mänskliga och alls inte skenheliga.' - Mary Slessor, enastående missionär i Afrika.
* Amy Carmichaels personlighet och kraftfulla ledaregenskaper var, enligt författaren till hennes biografi, sådana att hon lätt hade kunnat bli en kultfigur om hon själv velat. Istället bönföll hon om att man skulle ta bort hennes namn från 'the Royal Birthday Honours List' och insisterade på att hon inte gjort något värt den äran. Det sägs att när helst det dök upp en uppgift ingen ville ta sig an sa man, 'Fråga Amy.'
* Fram till sin dödsdag, t.o.m. efter att ha blivit världskänd och fått mer beröm än någon annan kvinnlig missionär i modern tid, trodde Gladys Aylward att hon omöjligt kunde varit Guds förstahandsval till den tjänst han gav henne. Guds preferens måste självklart ha varit någon med bättre utbildning och av det motsatta könet.
Sådan nedvärdering av den egna personen är så karakteristisk för riktigt stora kristna att det nästan var lika lätt för mig att finna ovanstående citat som att hitta näsor på ett klassfoto. Att så många människor kunde åstadkomma så mycket medan de hade den inställningen, är en gåta för det positiva tänkandets guruer. Det handlar om detta: framgång i situationer där andra skulle duka under kräver trotsig tro på antingen dig själv eller Gud - och vilken av de två du investerar din tro i är vad som bestämmer om det du åstadkommit kommer att bli evigt, eller bara tillfälligt. Du kanske kan bygga ett imperium genom att tro på dig själv, men du kan bara bygga i Guds rike genom att överge tron på dig själv.
Jag misstänker att den positiva manin, genom masspåverkan, har smugit sig på vår planet inom loppet av ett fåtal generationer och den moderna rörelsen tycks luta mest åt USA. En världsomspännande undersökning om trettonåringars matematiska förmåga var mycket avslöjande. Av de sex länder som studerades kom USA allra sist och ändå ansåg sig 68 % av amerikanerna vara 'bra på matematik', medan bara 23 % från landet med bäst resultat (Korea) ansåg sig vara bra. De amerikanska ungdomarna hade en underbart positiv attityd där de kom haltande sist in i mål.
Inför Gud betyder medfödd förmåga och självförtroende ingenting. En bräcklig gammal dam med barnslig tro på Kristus kan få en muskulös karlakarl som är besatt av positivt tänkande, att framstå som en krypande vekling. Hon kan få en intellektuell gigant att förvandlas till en dåre.
En radioapparats användbarhet vilar helt på vilken frekvens den är inställd på. Vem som helst som försöker ställa in sig på en frekvens mitt emellan tro på Gud och tro på sig själv kommer inte få fram mycket mer än knaster - hur hög volymen än är. När inställningen bara är satt i närheten av Gud blir det positiva tänkandet till humanism. Tron på jaget är så giftig och det är så lätt att de två religionerna förväxlas med varandra eller blandas samman, att det inte är troligt att vi kan se felet i vårt synsätt, så länge vår missriktade tro ser ut att ge resultat. Därför är det totala misslyckandet ofta en nödvändig förberedelse för makalös framgång.
Den ljuva doften av nederlag
Hemligheten med en världsomskakande tjänst är att se förbi våra begränsningar och koppla in oss direkt på kraftledningen från Honom som håller kvar stjärnorna på himlen. Vi är i förbund med Skaparen av safirer och serafer, molekyler och galaxer. I honom är all kraft, all vishet, all kärlek. Vad kommer det sig då, att vi beter oss som de som är utan Gud? Med hans bemyndigande borde våra gärningar överträffa vad helst den gudlösa mänskligheten någonsin kan hitta på. Och ändå, ju nöjdare vi är med att anlita enbart mänskliga resurser, desto mer genomborras 'Guds verk' av den mänskliga bräckligheten.
Kärlek och god vilja är aldrig tillräckligt. Det var kärlek till Jesus som fick Petrus att slänga ur sig ord, som till den grad var raka motsatsen till Petrus önskningar att Jesus skarpt replikerade, 'Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.'(Markus 8:31-33) Jobs rådgivare såg ut att drivas av djup omtanke om Job och äkta kärlek till Gud när de oavsiktligt blev Jobs plågoandar och syndade mot den Gud de trodde sig försvara. (Job 2:11-13; 4:17; 5:8-16; 8:3,20-22; 42:7-8)
Vi skulle kunde vara som små barn och renovera huset åt pappa utan att vänta på instruktioner eller hjälp. Pappa kanske inte ens vill få teven ommålad. Sorgligt nog skulle våra kärleksfulla, entusiastiska ansträngningar bevisa alltför mycket. Jo, vi kanske tror att vi har gjort ett underbart arbete - tills vi står öga mot öga med far.
Ett katastrofalt misslyckande skulle därför kunna bli en stor välsignelse. Det finns inget annat, som lika effektivt karvar bort tendensen att förlita sig på mänskliga snarare än gudomliga resurser. Om den fick spridas ostört, skulle den där cancern förgöra en i övrigt sund tjänst.
Varje smärta som får mig att alltmer desperat klamra mig fast vid Kristus, är en pina jag kommer att vara tacksam för i all evighet. Varje 'nederlag' som är ett resultat av detta är en seger. Det som ser ut som ett hinder för tjänandet visar sig vara ett oumbärligt trappsteg. Lagda inför Gud, är en rad misslyckanden som en regnbåge vid vars slut det ligger en lysande framgång. (Psalm 37:23-24; Ordspråksboken 24:16; Mika 7:8; Romarbrevet 8:28)
Om de följande raderna speglar dina känslor, är du på väg rakt in i härligheten.
Jag behöver Herren, min Skapare,
som falkar måste speja;
som leran behöver skulptörens händer,
som ett lås behöver en nyckel.
som ett skepp behöver ett roder;
och korallerna kräver ett hav.
Jag är färdig med mitt tomma liv;
framgång som är på låtsas.
Jag behöver Honom som jag blev till för,
som allt liv måste andas.
Du är min styrka och mitt hopp,
min frid och min sköld.
Jag är händerna, du är läkaren,
jag är svärdet och du är segraren.
Svinga mig till din ära.
Jag behöver Herren, min Skapare,
som en arm hör samman med en hand;
som ett barn beror av sin mor;
som en duva vill landa;
som en bil måste ha en förare
och en handske hör till en hand.
Jag är utled på 'stora framgångar',
på livet som bara är ett spel.
Jag behöver Honom jag är till för,
som öknar törstar efter svalka.
Du är mitt liv och min glädje,
min sanning och min vägvisare.
Jag är sången, du är Sångaren,
Jag är en källa och du är vattnet.
Fyll mig till din ära.
Falskt självförtroende leder till kaos. (Jämför Ordspråksboken 3:5,7; 28:26)
Han förvandlar din rost till guld
Det skrämmande med arbetslöshet är att den kan fräta ner kompetenta, dynamiska människor till slafsiga vrak. Men om vi inte med vilje går emot Herren är en sådan nedgång antingen inbillning eller omkastbar.
Jag har blivit nedtryckt så ofta att jag ser ut som ett dragspel. Min motivation och mitt självförtroende tycks ha rasat utför under flera år. En närmare undersökning avslöjar emellertid motsatsen.
Undvik att äta och din aptit kommer, vid en särskild tidpunkt efter din vanliga mattid, att minska för en stund. Så småningom kommer dock suget efter mat för den goda smakens skull, att ersättas av en hunger efter matens livgivande egenskaper. Motiven renas och intensifieras till slut.
Vi misslyckas ofta med att uppskatta saker innan de tas ifrån oss. Delar av tjänandet som en gång tett sig världsliga, kanske t.o.m. jobbiga, har i mina ögon farit i höjden som en raket och förvandlats till förunderliga privilegier. Min potentiella glädje i tjänandet växer faktiskt. Det som har krympt och blivit allt mindre och mindre är självisk motivation. Jag förväntar mig inte längre någon extra skjuts för mitt ego.
T.o.m. mitt illa tilltygade självförtroende har gjort en oväntad gir. Innan jag På började den här boken var jag övertygad om att jag aldrig skulle kunna författa ens den enklaste dikt. sedan ombads jag hjälpa till att skriva en musikal. Det var nära att jag tackade nej, övertygad om att jag inte hade något att bidra med. Ändå skrev jag texterna. Jag är så säker på att Gud överträffar mina medfödda talanger, att jag nu finner det absurt att vidhålla att jag inte skulle kunna bli använd av honom till att göra lika omöjliga saker.
Efter åratal i himlens a-kassa har förtroendet för mina talanger sjunkit till bottnen. För min del kan det gärna drunkna. Det som sedan stigit från djupen är inte självförtroende, utan en förhöjd medvetenhet om hur långt Gud är beredd att sträcka sig, för att dela sina obegränsade gåvor med mig. Och detta är inte längre ett teoretiskt koncept. Jag kan nu peka ut de där låttexterna som konkreta bevis. Hade min självkänsla inte blivit manglad av så många igendrämda dörrar kunde jag ha tolkat sådana framgångar som en produkt av min egen förmåga. Om så varit fallet hade jag fortfarande klafsat omkring på min egna mediokra nivå, gått på grund genom att se min förmåga som taket för min kallelse.
Trasighet skrämmer inte den som förstår Guds vägar. Att bli obetydlig i våra egna ögon är ett säkert sätt att vinna gudomlig uppmärksamhet. 'Du kan lätt bli för stor för Gud att använda,' anmärkte Dwight Moody, 'men du kan aldrig bli för liten.' Peter Sumner har destillerat en förunderlig sanning ur tillfället då Kristus gav mat åt flera tusen: det Gud bryter sönder, välsignar han; det han välsignar, använder han; det han använder, mångdubblar han. (Matteus 14:17-20; 15:34-37) För Sumner är detta en sanning som hamrats fram på livets städ. Han blev blind för all framtid på ett slumpmässigt sätt, i en olycka då han ägnade hela sin semester åt att renovera en byggnad för kristet bruk. Ur detta trasiga liv växte Christian Foundation for the Blind (Kristna stiftelsen för blinda).
Förhasta dig inte att förakta det du tror är dina svagheter och fel.
Bespottaren stirrar vilt på dig. 'Trasiga kärl!' morrar han. Du krymper inuti, oförmögen att höra den beundran människor ska uttrycka för dig i framtiden. 'Ett utsökt kärl, perfekt format att beröra våra liv!' ropar de till dig. 'Genom den där sprickan flödade Guds olja till oss.'
Vi tycks vara ett föremål för förlöjligande och ändå är vi i fokus för den obegränsade kärleken. Vi är frukten som växer sig allt sötare, vin som stiger i värde; inte mjölk som surnar. Vi är inte spånplattor som vittrar av fukt och mögel under flagnande färg; vi är cement som torkar till ett allt tåligare material, träd som växer högre, en ljusnande gryning.
Om ditt liv sitter i väntrummet, bär de händer som håller dig märken av kärlek och de lägger dig intill Faderns hjärta.
Härliga ting väntar på dig.
More exciting webpages by Grantley Morris:
Comments? Prayer Request?
netburst@net-burst.net The Mail Box Looking forward to your mail! (Please mention which of the web pages you are referring to, and ensure your return E-mail address is correct.)